150 luncher. Det låter det. 150 luncher på olika restauranger. Det har vi lyckats beta av nu. Det låter nästan som om det skulle vara omöjligt, men egentligen är det väl rätt logiskt i en stad av Lunds storlek.
Vårt projekt är inne på fjärde året. I april 2011 satte vi oss ner och åt en god lax med hembakt bröd på Restaurang Viva nere på Karhögstorg. Skynda er nu, för allt i världen, inte ner till Viva! Det har sedan dess bytt regi, den mysiga inredningen är ett minne blott och sist jag var där och “kontrollåt” fick jag en bedrövlig lasagne serverad i ett jättelikt tråg.
Vi får oftast frågan vad som varit bäst under de här åren. Vilken restaurang är bäst? Sätter ni betyg?
Nej. Vi sätter inte betyg. Men naturligtvis har jag en uppfattning om vad som är bra och dåligt. Bäst, som i allra, allra bäst, är svårt att utse, för ibland är det minsann dagsformen som avgör. Både för kock och gäst. Dessutom är det ju svårt att jämföra äpplen och päron.
I början av veckan åt jag ett fantastiskt Isterband med stuvad potatis på Edison och kan bara konstatera att detta fortfarande är den absolut bästa bricklunchen i stan. Här borta, i ett hörn av Lund, ligger faktiskt en av de absolut bästa lunchrestaurangerna i Lund. De har bara öppet på lunchen och det är en stor förlust för Lund. Det låter kanske lite ynkligt att benämna den som just bricklunch, men det är i vissas ögon trots allt en klasskillnad mellan servering vid bord på duk och just bricklunch. Att betala i en kassa, lägga upp maten vid disk och duka av själv. Men att bortse från det när du äter på Edison är lätt. Maten är sagolikt god fortfarande efter två och halvt år. Att Peter Skogström är en av delägarna har sin förklaring, men också att de som jobbar med maten har förmågan att se glädjen med det de gör. Edison kan dessutom servera grönsaker på ett sätt som ingen, jag vågar säga ingen, gör vid luncher numera. Hatten av för Johan Axelsson med personal.
Nere i stan kan man förstås hitta “bättre” ställen om man vill ha servering vid bord, högre pris och så. Men smakupplevelsen är bara marginellt bättre, och ibland ojämn. Mat & Destillat som även severar middag är väldigt bra, men när vi var där hade vi otur och nästan hela sällskapet fick en torr majskyckling. Vid ett senare tillfälle åt jag dock en helt fantastisk högrev som gör att jag inte längre tvivlar på dess plats i topp-10.
Fin fisk är det inte gott om i ett vattenfattigt Lund, men både Klostergatans fisk och Malmstens fisk är helt klart uppe bland de bästa restaurangerna i Lund. På Klostergatan går det dessutom att sitta bekvämt och länge om man har gott sällskap.
För rent kött är det fortfarande M.E.A.T. som regerar på tronen. Även de kan misslyckas ibland, men det händer sällan. Här åt jag min första Pulled Pork sandwich som var så sagolik att jag var tvungen att återvända redan dagen därpå.
I kategorin lite mer okända och otippat bra ställen vill jag lyfta fram tre stycken billiga bufféer som överraskat oss. “En bit bort”, ett oansenligt mellanösternställe vid busstorget på Bankgatan. Verkligen genuint. “Röstånga mölla”, ett alldeles för billigt soppställe på Byggmästaregatan. Mycket gott. Slutligen: “Punjabi”, ett Indisk/Pakistanskt ställe på nedre delen av Stora Södergatan. Min kollega Johan påstod att han inte gillar indisk mat, men blev omvänd här.
Signifikant för de ställen som serverar god mat och ligger i topp är att de som arbetar på restaturangen tycker om sitt jobb. För rätt så ofta ställer vi oss frågan: “VARFÖR startar man en restaurang om man inte tycker om att laga mat?”
Målet att äta oss igenom alla lunchrestauranger i Lund kommer kanske att nås inom ett år, och då är det nog dags att börja betygssätta, ranka och uppgradera det här projektet till något mer ordentligt. Fram tills dess så skall vi bara försöka hålls jämna steg med nyetableringar, nystarter och vad som händer på lunchfronten i Lund.
Ät och må bra. Rör på er.
Magnus Bodin
